HFD:2017:134
- Ämnesord
- Rättegångskostnader, En offentlig parts rättegångskostnader, En enskild parts ersättningsskyldighet, Uppenbart ogrundat yrkande, Beskattning av personlig inkomst
- År för fallet
- 2017
- Meddelats
- Diarienummer
- 486/2/16
- Liggare
- 4022
A hade i skatterättelsenämnden och vidare i förvaltningsdomstolen yrkat att den vinst som han fått från överlåtelse av aktier som berättigade till besittning av en lägenhet i Asunto Oy B inte skulle inräknas i hans skattepliktiga inkomster, eftersom det hade varit frågan om vinst från överlåtelse av egen bostad. Den omständigheten att det bott hyresgäster i lägenheten under samma tid som A hade berättat att han själv hade bott där hade framgått först när Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt hade inhämtat tilläggsutredning för handläggningen av målet i förvaltningsdomstolen, bland annat genom att göra förfrågningar om kontotransaktioner. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt hade i den slutinlaga som Enheten tillställt förvaltningsdomstolen efter den muntliga förhandlingen i målet yrkat att A skulle åläggas att ersätta Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt för de extra rättegångskostnader som Enheten haft för handläggningen i förvaltningsdomstolen.
Förvaltningsdomstolen hade avslagit A:s besvär och det yrkande som Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt hade framställt. Med hänvisning till utredningen i målet hade förvaltningsdomstolen som sin slutsats konstaterat att det inte var trovärdigt att A faktiskt skulle ha bott i bostaden, åtminstone inte så att han skulle ha bott där samtidigt med de hyresgäster som bott där.
Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt yrkade i högsta förvaltningsdomstolen att A skulle åläggas att ersätta Enheten för de extra rättegångskostnader som A haft för handläggningen i förvaltningsdomstolen. I sitt beslut ansåg högsta förvaltningsdomstolen på de grunder som närmare framgick av beslutet att det inte var frågan enbart om att A i sina besvär i förvaltningsdomstolen skulle ha underlåtit att nämna omständigheter som var ofördelaktiga för honom själv. Däremot hade A medvetet försökt ge en på väsentliga punkter oriktig bild av omständigheter som han måste ha förstått skulle ha betydelse vid bedömningen av hans boende och den tid som det utan avbrott varat. A skulle således anses ha framfört ett sådant uppenbart ogrundat yrkande att han kunde åläggas att ersätta Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt för dess rättegångskostnader.
Förvaltningsprocesslagen 74 § 3 mom.
Lagen om beskattningsförfarande 26 § 4 mom.